The no good feeling
Det var längesen jag kände det nu, men det kryper sakta sakta närmare. Känslan av tomhet, känslan av ångest och känslan av oro inför allt och inget. Känslan av saknad och känslan av att inte nå ut, att inte nå fram. Känslan av ensamhet, förmodligen starkast av alla. Tomt, ensamt. Finns där ingen..? Ingen ? Eller snarare, ingen annan ? Och varför bryr sej ingen annan om att det inte verkar finnas någon annan ? Ingen.
Varför kan jag inte stänga ute allt som alltid, varför tog det här så hårt ? Just det här. Något som inte alls borde tagit. Just det här får alla småsaker att bli känsliga, just den här känslan förvärrar alla andra känslor. Jag hatar den känslan, och jag hatar känslor. Varför är det såhär. Varför blev jag såhär ? Eller snarare, varför känner jag såhär..? Nej. Varför är allt såhär.
Jag finns alltid här <3
Gumman, du vet att du alltid kan prata med mig, om allt!! <33
Älskade Anna, min älskade gumma vi finns här för dig <3 är det, det jag tror att det är?
Otroligt bra skrivet, jag kan känna igen mig i dina ord...